Idag hamnade vi minsann på speciella platser. Det är det som är det fina med camping - man vet aldrig var man hamnar ....
Efter att ha mött 6-7 kossor på E45-an var det dags för lunch. På vinst och förlust svängde vi av vid en skylt "Levande fäbod". Det var en dammig väg och betydligt längre än vi tänkt men halvvägs in mötte vi fäbodägaren själv som var på väg att fånga in sina förrymda kor, men vi var välkomna att gå in. Kaffepannan stod på och det var självservering som gällde. Nu hade vi egen lunch med oss som vi fixade i husvagnen, men vi betalade gladeligen den frivilliga entrépengen för det var verkligen ett mysigt ställe. Det kändes som att förflyttas bakåt i tiden, nästan lite overkligt. Och vilken tystnad!
Fikat var inget speciellt men miljön och hela idén att driva fäbod och visa upp sitt hem. Skinnhantverk fanns det också. Och kanske troll ... Det var synd att vi inte träffade fäbodägaren mer, det känns som om han hade många strängar på sin lyra. Hoppas det gick bra med korna!
Hälsa på hos Täpp Lars i Arvselen, lite norr om Malung.
Kommentarer
Skicka en kommentar